Nu tänkte jag pröva nattstad men om det inte fungerar så tänker jag gå tillbaka till blogg.se! :) Kommer nog få mer publicetet där änn här tror jag :)

http://www.nattstad.se/linn.komulainen

http://www.nattstad.se/linn.komulainen

http://www.nattstad.se/linn.komulainen

Igår hade jag inte tillgång till att blogga. Fick gå hem efter tre timmar i skolan. Jag hade såå ont i magen och det bara verkte och verkte! Men på kvällen gick det över så att jag kunde träffa mina fina konfirmander och ledare. Så idag gick jag till skolan, hade ont i magen igen men jag känner mig duktig att jag kunde gå till skolan iaf :) Så en klapp på axln till mig. Men nu kommer jag till det jag ville säga. Jag ska få gå på lite Frölunda matcher i höst GRATIS! Pappa har en gammal kompis som han umgicks när han var i min ålder som han har börjat ta kontakt med. De företag som min pappas kompis jobbar på är sponsorer till frölunda så han har tillgång till 6-8 biljetter varje match! Och inte nog med det är det så här att jag ska få en frölunda tröja också. As glad! :) Ha en bra dag i skolan eller var ni änn e :)

Nu tänker jag vara ärlig om mig själv. 27 April 1996 föddes en lite flicka på Varbergs BB. Den flickan var jag. namnet blev Linn Joanna Komulainen. Jag föddes med ett handikapp. Jag var döv. Jag var döv i ca 2-3 år. Mina föräldrar märkte att jag inte började prata sammtidigt som de andra. De gick med mig till barnavdelningen med de nekade mig flera gånger. Till slut fick min mamma och pappa nog, de krävde att de skulle se på mig. De körde in en liten liten kamera i örat och såg att jag hade vatten, bakom trumhinnan. Vi fick en tid och då tog de en nål och spräkte trumhinnan och ut kom det vatten. Så när de andra barnen hade pratat i ca 2 år hade jag knappt pratat sammanlagt i ett halvår. Jag har ett minne av att mamma skulle dammsuga köker och när hon satte igång dammsugaren, så lät det precis som om någon tog en högtalare och satte den precis vid örat. Det gjorde så ont. Så när dammsugaren var igång fick jag gå ut och leka. Varför det gjorde ont, var för att jag hörde som om man simmade under vattnet och att folk pratade över vattenytan.

 

Sen började jag vara hos en logoped. Jag var där nästan varje vecka från och med att jag var 4-12 år. Så pga.  jag har varit döv så stammar jag ibland. Det fanns brn i min gamla skola som retade mig och kallade mig för stammapa och andra hemska saker, men jag har inte klarat detta utan mina föräldrar och min syster. De har v arit sånt stort stöd för mig!

Mamma och pappa